Anna Eriksmo

Anna Eriksmo

Markusloppet, banrekord och total-2:a

TävlingPosted by Anna Sat, October 25, 2014 21:56:25
Det finns lopp, och så finns det LOPP. När jag planerade årets säsong så fanns det fyra tävlingar som fick en särskild "status"; Kullamannen (som går på mitt absoluta favoritställe alla kategorier), Skyrunning-VM/Marathon du Mont Blanc (då VM bara går vart 4:e år), Kima (som går vartannat år och som är unik i det att den kombinerar löpning i tuff stenterräng med regelrätt klättring), och Markusloppet. Markusloppet markerar officiell säsongsavslutning och är den trevligaste (löpar)tävling jag varit med om. 50 km trail Skrylle-Genarp tur och retur, längs skåneleden över romeleåsen.

För en månad sedan försöker jag piska upp stämningen lite med ett nysatt pers, men möts bara av hejarop och gillande. Det finns inte ett uns av missunsammhet eller avundsjuka här. Alla tävlar MED varandra, och mot sin egen förmåga. Så himla härligt, när man som jag inte är så extremt tävlingsinriktad.

Efter att världscupen tagit slut för min del så har jag haft himla bra träning och grym form och lyckats få ut det i mina två cykeltävlingar. Ett par riktigt bra löppass har också verkat lovande. Efter att ha skrytit om min form och träning på nätet så fick jag nog gälla som favorit, till totalsegern. Jag visste att det skulle bli sjukt tufft. Min filosofi är dock att sätta höga, näst intill omöjliga mål. Det taggar mig och eftersom jag hanterar förluster och misslyckanden bra så ser jag inga problem med det.

Kände mig laddad idag, trots att det var blött i både luft och på marken. I år såg jag dessutom till att gå på toa INNAN starten (förra året missade jag ju starten då jag var inne och kissade). Ingen uppvärmning är nödvändig på så här långa lopp, men jag gick ändå ut med ett snabbt och lätt löpsteg. Fick sällskap av en annan kille, Erik. Kollade på klockan, 3:30 min/km. Kändes dock inte för snabbt och vi småsnackade lite. Vi hade dock väldigt ojämn löpning. Erik starkare uppför och jag nerför. Låren kändes inte hundra procent återhämtade efter Kastberga i söndags, vilket dock vara kändes i uppförsbackarna.

Efter ca 6 km fick jag släppa Erik, men hade visuell kontakt ända till romeleåsen började. Det rullade på bra och jag hade hopp om en tid under 4 timmar. Det var relativt många åskådare som trotsade vädret och hejade på oss som sprang. Vid vändning så låg jag 4 min efter Erik och ser att jag har två löpare hack-i-häl. Här kan man inte ta det lugnt minsann! Blir sjukt peppad av alla man möter och hejar på efter vändningen. Står på och känner mig rätt stark. När det är ca 15 km kvar börjar jag dock räkna ner. Benen känns sega och jag märker att jag inte kört några riktiga långpass den sista tiden. Det går dock bra och jag känner att jag kan hålla ett hyfsat tempo. Inser dock att 4 timmar blir svårt att klara. I sista uppförsbacken får jag kramp i låret, men försöker ta ut steget. Går tillslut i mål på tiden 4:08 som damsegrare och totaltvåa.

Jag är grymt nöjd då jag slog flera namnkunniga killar (och tjejer) och även slog mitt eget pers, samt satte banrekord för damer med 14 minuter. Mest av allt är jag nöjd med att få dela dagen med alla glada löpare!! Detta är ett superroligt lopp som jag varmt rekommenderar!

  • Comments(0)//blogg.eriksmo.se/#post35