Anna Eriksmo

Anna Eriksmo

Att springa eller inte springa...

TävlingPosted by Anna Sat, July 26, 2014 20:52:58

Efter vrickningen på keb så var frågan under veckan innan Sweden Skyrace 24, om jag över huvud taget skulle kunna starta. Foten blev bättre varje dag men det var tydligt att det var en smärre vrickning. Hoppet är det sista som överger en och min inställning var hela tiden att kag skulle springa och att jag skulle springa hela (100km, som senare skulle visa sig vara 114km). Lugn och avslappnad på fredagen när jag skulle åka upp. Lite för avslappnad, visade det sig. Jag missade tåget från Boden, där jag vilat upp mig hos svägerskan i några dagar. Okej, vad göra? Fick låna svärföräldrarnas bil och körde upp. Inte jättesugen på att köra en liten bil (Hyndai i10) på "dödens väg" i 50 mil, men vad har man för val? Det gick väldigt bra faktiskt. Väldigt lite trafik, i princip bara några norska husbilar. Kom upp till kvällningen på fredagen. Loppet skulle starta lördag kl 18. Lite skönt häng med alla trailblazers, hämta ut nummerlapp och snacka med alla trevliga funktionärer och arrangörer. Relativt tidig sänggång och tanken var att sova mycket. Tyvärr hade jag dragit på mig en förkylning och sov väldigt dåligt. Vaknade flera gånger. På lördagen kände jag mig allt annat än frisk. Proppade alvedon och funderade på vad jag läst på en facebooktråd om det här med att springa när man är förkyld. Tänkte nog att det var lika bra att ställa in, som ändå ett par timmar innan starten och 45 min innan start bestämde jag mig ändå för att byta om och ställa mig på startlinjen. Man kan ju alltid bryta. Det börjar uppför och även om benen kändes pigga så var varken hjärta och lungor med. Redan efter 2 km bestämde jag mig för att bryta och gick av stigen för att låta dem bakom passera. Hejade fram dem och njöt av utsikten, ett spegelblankt Torneträsk i solnedgången.

Efter ett tag kom Tommy och Anja (som ju upplyst mig om farorna med löpning och förkylning!) förbi och vi slog följe en bit. Anja, var inte med i tävlingen och vi tog en rask kvällspromenad, vilket var väldigt trevligt och mysigt.

Väl hemma på rummet så somnade jag innan kl 21. Sov en god natts sömn och vaknade kl 6. Gick till målgången för att kolla status. Fick veta att de två första tjejerna i 50km-klassen valt att dela på segern då de hade sällskap och hjälp av varandra. Fantastiskt fint, tycker jag! Om någon timme skulle de första 100-km-löparna gå i mål och jag valde att gå ut för att möte dem på motsolsvarv.

Sprang lite i början men började sedan att gå. Stannade många gånger för att njuta av utsikten och det fantastiska vädret. Missade dessvärre Elov som ledde (och vann) då vi tog lite olika väg. Den första jag mötte blev i stället Mattias (som jag träffade redan på kebne) som sedan kom tvåa. Jag mötte en del andra löpare och det var väldigt kul att få vara uppe på fjället och heja. De såg ganska förvånade ut och jag fick höra att det var uppskattat.

Jag hade en fantastisk dag på fjället och pricken över i:et var naturligtvis våfflan uppe i Låktatjåkkostugan hos Pierre och Per. Riktigt raketbränsle var det också. 6 timmar på fjället, stukad fot och förkylning. Inget kunde hindra mig att springa ner den sista biten till Björkliden.

Även om jag inte kunde tävla var det väldigt härligt att få ta del av naturen, träffa mina sponsorer C2 Vertical Safety, som var representerade av Knutte och hans fru Lena, och inte minst ta del av alla upplevelser från de som var med loppet. Vilken känsla!

  • Comments(0)//blogg.eriksmo.se/#post27